Nice Network

1% regeln
En undersökning av hur den används
i 25 kommuner

I mars 2009 undersökte jag tillämpningen av 1% regeln i 25 kommuner från norr till söder.
Uppdraget beställdes av seminariearrangörerna; Statens konstråd, Västmanlands Läns Museum, Västerås Konstmuseum, Konst Gävleborg, Gävle Konstcentrum, Landstinget Gävleborg och Riksutställningar. Seminariet belyste ämnet utifrån ett nationellt och internationellt perspektiv och tog upp frågor som; Vem bestämmer över den offentliga konsten? Hur kan den förmedlas? Hur kan organisationer och enskilda medborgare påverka den offentliga konstens utveckling?

Läs hela utredningen här nedan


Inledning

På uppdrag av seminariearrangörerna ”Hur ser konsten ut?”, Västerås 5 – 6 mars, 2009 är jag tillfrågad att ta reda på tillämpningen av 1 % - regeln. Vad innebär den egentligen? Hur ser det ut? Och hur används den?

Jag har med stor nyfikenhet och intresse kastat mig in i frågorna. Uppgiftens syfte och blygsamma resurser har naturligtvis avgränsat omfånget på undersökningen, men jag tycker ändå att resultatet fångar in huvuddragen i ämnets komplexitet.

Vad är en procentregel?
Idén om en procentregel för konstnärlig gestaltning har sin upprinnelse i ett riksdagsbeslut från 1937 och som också lade grunden till Statens konstråds tillkomst och dess ekonomiska princip att arbeta efter. Bildandet av KRO är även den en följd av ovanstående beslut eftersom två ledamöter i det nybildade rådet skulle företräda konstnärskåren.
Konstnärerna hade redan under tidigt 30-tal klagat över bristen på arbete och skrev till Kungl.Maj:t

”… måtte behjärta konstnärernas svåra läge”.
”… om landets konstnärliga och kulturella värden icke skulle spolieras”.

Riksdagsmannen och Ecklesiastikministern Artur Engberg är den person som har kommit att förknippas som procentregelns politiske påskyndare och själva användningen av ordet procentregel har sin bakgrund i nedanstående proposition till riksdagen år 1937.

"… vid beviljandet av anslag till statliga nybyggnadsföretag regelmässigt i anslaget inbegripa ett icke alltför ringa belopp, i allmänhet icke understigande en procent av byggnadskostnaderna, till konstnärlig utsmyckning".

Den här formen av procentregel tillämpades redan i både USA och Tyskland så det var inget kulturpolitiskt nytänkande som Sverige kom med.

Den kulturideologiska diskussionen och den politiska motiveringen som ledde fram till beslutet om en procentregel i Sverige byggde på den tidens bildningsideal.

”… med hänsyn till konstens stora folkuppfostrande betydelse är bristen på konstnärlig utsmyckning i synnerhet beklaglig i fråga om byggnader, som i större utsträckning besökas av ungdom eller en mera talrik allmänhet, såsom exempelvis skolor och sjukhus.”

Det nyinrättade Statens konstråds första uppgift var att ta fram konst till det nybyggda Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Konstnären Alf Munthe fick uppdraget att skapa en total gestaltning av ett doprum. Därefter har Statens Konstråd i över 70 år fortsatt sitt arbete och kan nu räkna in 1526 beställda byggnadsanknutna verk runt om i Sverige. Sedan 1997 kan inte bara kommuner och landsting utan även privata byggherrar söka samarbete med Statens konstråd för konstnärlig miljögestaltning.

Val av metod och undersökningsgrupp
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjorde en enkätundersökning sommaren 2004 där frågan om tillämpningen av procentregeln var en av frågeställningarna. Den visade att drygt 40 % tillämpade någon form av procentregel.

För att bilda mig en egen uppfattning och för att få en helhetsbild i ämnet, innan jag gick vidare med min undersökning, ägnade jag några dagar åt genomgång av kommunernas hemsidor. Jag använde sidornas interna sökmotor i de fall ordet kultur eller konst inte hade egen rubrik redan på startsidan. När sökmotorn svarade ”inga träffar” på vare sig ”konst” eller ”offentlig konst” gick jag inte vidare. Jag drog slutsatsen att de inte hade något organiserat arbete med offentlig konst. I min webbundersökning av samtliga 290 kommuner var det 102 som på sin hemsida indikerade att de tillämpar en procentregel.

För att få en någotsånär tillfredställande helhetsbild eftersträvade jag god geografisk spridning i min grupp. Jag var samtidigt tvungen att hålla mig till en tidsmässigt hanterbar mängd fakta så jag bestämde mig för max 25 kommuner. Intervjumetoden har av naturliga skäl heller inte tillåtit djupintervjuer inte heller källforskning.

Jag bygger min studie på korta telefonintervjuer med ansvariga handläggare och har inte haft möjlighet till vidare efterforskning. Resultatet bygger på deras muntliga uppgifter och i vissa fall är de kompletterade med dokument och uppgifter jag kopierat från respektive hemsida eller fått direkt av uppgiftslämnaren. Samtliga intervjuer är gjorda nu i februari.

Uppdraget motsvarar fyra veckors arbete och ger enligt min mening en bra översikt i ämnet. Jag har ringat in problematiken med utgångspunkt i nedanstående frågeställningar som jag funnit väsentliga för uppdraget.


1. Politiska beslut
Viljeyttring; regel/mål/rekommendation
2. Hur används den i praktiken
Modell för tillämpning/vem bevakar att den följs
3. Ekonomiska beräkningsunderlag
4. Lös konst/konst i stadsmiljön/parker, gator, torg
5. Pedagogik

Jag bestämde mig för att studera de största kommunerna i respektive län från norr till söder och att bara infoga en stor stad i undersökningen och det blev Malmö. Valet av dessa orter utgår också från min förmodan att de har resurser till ett planmässigt och organiserat arbete med offentlig konst. Jag har också haft baktanken att det kan vara intressant för dessa, men också för andra kommuner, att se hur man på olika håll förhåller sig till enprocentregeln och med en stor stad som jämförelse.
Valet av en så pass liten kommun som Härryda kommer sig av att den överraskade mig vid webbgenomgången med sin tydliga kulturpolitiska viljeyttring. Deras hemsida gjorde stort intryck, den kommunicerade från start tydligt med sina besökare, med två tryck var jag framme vid rubriken offentlig konst och med väl synlig kontaktinformation till ansvarig konsthandläggare.
När det gäller Stockholms län representeras de av två förorter Haninge och Tyresö. Haninge därför att även de tydligt på sin hemsida uttryckte ambitioner och mål med enprocentregeln. Tyresös medverkan i undersökningen beror på att jag visste att de sen en tid tillbaka arbetar för att hitta en fungerande praktisk modell för tillämpningen av procentregeln.
Fyrbodals kommunalförbund som består av 14 kommuner i Västra Götaland är med i undersökningen därför att deras samarbetsprojekt kring den offentliga konsten är intressant som förebild. Den visar hur små kommuner genom samverkan kan stöttas i sitt kultur- och konstarbete. Fyrbodal har ett tydligt formulerat samarbetsmål kring den offentliga konsten där procentmålet är ett av redskapen.


Valda kommuner enligt bokstavsbeteckning på län.
BD/Luleå, AC/Skellefteå och Umeå, Y/Örnsköldsvik och Sundsvall, Z/Östersund, X/Gävle, W/Falun, S/Karlstad, T/Örebro, U/Västerås, C/Uppsala, A/Haninge och Tyresö, D/Eskilstuna, E/Linköping, O/Borås, Härryda och Fyrbodals kommunalförbund, F/Jönköping, H/Kalmar, G/Växjö, N/Halmstad, K/Karlskrona, M/Malmö och Lund

Redovisning av intervjuerna från norr till söder

Norrbotten (BD)
Luleå följer sedan början av 90-talet, enligt beslut i kommunstyrelsen, en procentregel och kommunens konstansvarige säger att den följs ganska bra och vidare att ”… visst hänger det mycket på personer att det fungerar, men kommunen är ju inte så stor, så det brukar gå bra och man får fostra nytt folk. Tekniska förvaltningen försöker inte fuska bort det.”
Beslutet om 1 % gäller endast byggkostnader och tillämpas inte vid gränsfall där det ex byggs lokaler av mer teknisk karaktär och där inga människor kommer att vistas. Medel som genererats utifrån procentmålet administreras av tekniska förvaltningen. Det har byggts mycket i Luleå de senaste åren.
För inköp av lös konst och för konst till utomhusmiljöer avsätter kulturnämnden ett årligt anslag. Dessa kan föras över till nästa budgetår.
Luleå kommer snart att publicera en konst- och kulturguide på sin hemsida. Den ska omfatta offentlig konst, arkitektur och kulturhistoria. Innehållet ska vara möjligt att kopiera till små häften.

Västerbotten (AC)
Skellefteå har tillämpat regeln sedan 1962 och kommunfullmäktige beslutade 1979 att
enprocentregeln även skulle gälla vid större ombyggnader.
Den konstansvarige berättar att även om det finns reglementen och riktlinjer ”så funkar det inte alltid. Det händer att man får påminna, men för det mesta hör dom (fastighetskontoret) av sig i vissa fall för sent, i princip när de redan står där med hammaren i näven. Allt beror på hur intresserad den byggansvarige är. Han säger vidare att det beror på den mänskliga faktorn ”hur intresserade de är” och tillägger att det för det mesta är olika personer som är ansvariga och ”det saknas rutiner för samkörning” och att det är upp till de olika personerna att kontakta kulturkontoret. ”Det finns ingen uttalad rågång, men jag tycker mig ha märkt en ökad ambition att få det att funka. Det borde vara bättre kommunikationsvägar mellan fastighetskontoret och kulturkontoret, men vi är i olika världar och det är svårt när vi inte alltid talar samma språk.”

Umeå överger procentmålet fr.o.m. det här budgetåret. Konstintendenten uppger två skäl till varför man gör det och understryker att det är deras egen viljeyttring. ”Vi tycker att den är lite otidsenlig, omodern. Friheten blir begränsad eftersom man inte kan flytta pengarna från de objekt som genererat medlen till andra byggnader eller parker. Friheten var geografiskt så beskuren.
Skäl två är att det inte byggs så mycket idag. Andra bygger och kommunen hyr. Det ger inga pengar till konst.
Vi har istället förhandlat oss till ett årligt belopp som vi fritt kan disponera. Vi får ut mycket mer och slipper den pedagogiska komplikationen att bryta arm med ointresserade. Nu är vi fria agenter. Och är inte mottagaren tillräckligt seriös kan vi gå vi till någon annan. Vi är mycket starkare nu. Vi kan växla ut våra pengar och få ut mer. Som exempel kan jag ta ett aktuellt objekt som Resecentrum, om vi går in med en miljon och mottagaren med lika mycket har vi fördubblat den kommunala potten. Vårt anslag i år är runt 1,8 miljoner.

Konstintendenten vill ändå betona att enprocentregeln var enkel att förstå och lätt att tillämpa, men med problemet att den var så knuten till byggnation.

Ett konstutskott där politiker deltog i beredningen av ärenden togs bort redan på 80-talet. – Vi slipper kampen om inflytande, rött eller grönt eller… det är ändå alltid politikerna som har sista ordet, säger konstintendenten.
När det gäller beslutsgången är det uteslutande tjänstemännen som förbereder och föredrar ärendena för kulturnämnden i sin helhet. – Inga politiker deltar i förvaltningens beredning av ett ärende och det har aldrig hänt att nämnden gått emot ett förslag. Politikerna har inget med det konstnärliga innehållet att göra.
Ett pedagogiskt material är utarbetat tillsammans med Umeå universitet.

Västernorrland (Y)
Sundsvall tillämpar enprocentregeln sedan början av 90-talet. – Men vi är inte slavar under den, säger konstintendenten. Han säger också att hans avdelning har en bra dialog med fastighetskontoret. De har byggträffar några gånger om året där de i ett tidigt planeringsskede tillsammans väljer objekt lämpliga för utsmyckning. Pengarna generas från respektive bygge och varje projekt är ekonomiskt öronmärkt. Enprocent pengarna kompletteras av ett årligt anslag till inköp av lös konst. Konstintendenten har delegation på inköp upp till SEK 10 000, över det beloppet ska inköpen formellt godkännas av konstutskottet, som är politiskt tillsatt men den deltar inte i referensgrupper eller vid handläggningen av konstärenden. Däremot hålls utskottet kontinuerligt informerade om tilltänkta och pågående projekt. De påverkar inte det konstnärliga innehållet och inga slutgiltiga beslut tas i kulturnämnden eller någon annan nämnd. Konstintendentens kompetens är avgörande.

Örnsköldsvik drog tillbaka enprocentregeln för snart 10 år sedan av besparingsskäl. Konstintendenten berättar vidare att ”inte enda gång har jag fått ett uppdrag av plan- och bygg eller tekniska kontoret till och med kultur och fritidsnämnden glömde bort konsten när de byggde nytt badhus”.

Jämtland (Z)
Östersund har genom beslut i fullmäktige 1994 antagit regler för konstnärlig utsmyckning i kommunen. Målsättningen är att en procent av byggnadskostnaden vid ny och ombyggnad går till konst. Vid nybyggnad och större ombyggnad av kommunala byggnader är målsättningen att en procent av byggnadskostnaden ska gå till konstnärlig utsmyckning.
”Den funkar bra och har gjort det ända sedan beslutet togs i fullmäktige. Beslutet är inte tvingande. Det är en målsättning och det är inte alltid det fungerar automatiskt, men jag har vant mig vid påstötningar. Nu ska jag gå i pension och jag vet att Tekniska förvaltningen håller på att göra om rutinerna. Jag hoppas att min efterträdare bevakar frågan.”
Kulturnämndrådet berättar också att 1 % anslaget hanteras av henne och att varje objekt har ett eget konto som hon ansvarar för. Dessa pengar används också till inköp av lös konst till de olika byggobjekten.
De konstnärliga projekten arbetas fram i ett konstnärligt råd om tre personer, en representant från KRO, som byts ut vartannat år, en sakkunnig från Länsmuseet och kulturnämndrådet. Nämnden tar beslut i de projekt som överstiger två prisbasbelopp.

Gävleborg (X)
Gävle reserverar sedan 1998 regelmässigt 1 % av byggkostnaden till konstnärlig gestaltning då byggkostnaden överstiger fem miljoner kronor. Konstsekreteraren berättar att konstavdelningen ser just nu över regelverket i syfte att få bättre anpassning till hur kommunen arbetar idag. Tolkning av regeln kompliceras av att avtalet skrevs mellan tekniska nämnden och kulturnämnden. Tekniska nämnden idag har inte någon nämnvärd byggverksamhet och många kommunala bolag bidrar till att försvåra arbetsgången. ”Gävle bygger mycket idag och det finns zoner där vi inte är överens om vad som ska räknas in i investeringsbudgeten”, säger konstsekreteraren.
Enprocentsanslaget är ekonomiskt öronmärkta till respektive byggobjekt och kulturförvaltningen har inte hand om pengarna enbart den konstnärliga gestaltningen. När det gäller beslutsprocessen så startar projekten med att konstavdelningen ”identifierar en brukargrupp” likaså är byggets projektledare delaktig i arbetet. Arbetsgruppernas sammansättning anpassas till byggets behov och karaktär. Inga politiker deltar i processen.
Konstavdelningen disponerar också fria donationsmedel att användas till gestaltning av allmänna utomhusmiljöer och har ett särskilt anslag för inköp av lös konst. Samarbete med Statens Konstråd och Vägverket skapar också möjligheter att arbeta med större och mer kostsamma projekt.

Dalarna (W)
Falun följer en rekommendation att 1 % av entreprenadkostnaden ska gå till konst. I år rör det sig om SEK 55000. ”Vi får hålla ett öga på kommunens fastighetskontor så att de inte glömmer bort konsten, men jag tycker det har blivit bättre, det är en ny generation där som är mer intresserad, säger Faluns kulturchef.
Vad gäller beslutsgången vid konstprojekt som kostar över tre prisbasbelopp ska politiker från kultur- och ungdomsnämnden vara med i arbetsgruppen, ibland även någon från kommunstyrelsen. Procentregeln kompletteras av fonder som också frigör pengar till konstnärlig gestaltning. Kulturchefen betonar särskilt hur lite pengar som går till kultur av kommunens totala budget. Det är endast 1,2 % och konstens del är bara SEK 100 000 kr som ska räcka till både inköp och underhåll.

Värmland (S)
I Karlstad finns ett beslut från kommunstyrelsen att användningen av en procentregel ska börja gälla i år från 1 januari. Pengarna tas från kommunens totala investerings- och exploaterings budget, undantaget är byggprojekt som understiger fem miljoner. Undantaget är också vatten- och avloppsärenden eftersom de är lagstadgade åtaganden.
I år frigörs runt två miljoner till konstnärlig gestaltning. Pengarna hanteras av ett nybildat konstnärligt råd bestående av tjänstemän och externa konsulter. Rådets ordförande innehas alltid av kultur- och fritidskontoret. Konsulterna är sakkunniga i konst och stadsbyggnad och sitter max fyra år. Inga politiker deltar däremot tas ett slutligt politiskt beslut i Teknik- och Fastighetsnämnden som också ansvarar för den ekonomiska administrationen. Kommunens ambition är att få även privata byggherrar att tillämpa regeln.
Kultur- och fritidskontoret har utöver en procentanslaget en summa för inköp av lös konst.
Ett pedagogiskt förankringsarbete kommer i framtiden att ha stor betydelse.

Örebro (T)
Örebro har ett kommunbeslut på en procentregel sedan 1967 och den följs till punkt och pricka, enlig konsthallschefen och tillämpas i alla byggen med kommunal verksamhet eller i byggnader som kommunen äger. För ett par år sedan beslutades att procentmedlen ska användas också av det kommunala bostadsbolaget. Konsthallschefen har föreslagit att regeln även ska gälla för den yttre miljön som parker, torg och trottoarer. Beslut väntas i år och börjar gälla 2010. Objekten som genererar pengar kan ibland kanske bara ge SEK 30 000 därför har han möjlighet att samla allt i en pott och fritt fördela mellan objekten, men aldrig utanför de objekt som genererat pengarna. Han säger att byggnadsavdelningens projektledare är ”duktiga” på att ta kontakt. Konsthallschefen avgör bedömningen var konsten behövs bäst. Oppositionspartiet, Socialdemokraterna har lämnat in ett förslag om att det vid försäljning av kommunala tomter ska fonderas pengar till en konstfond.
Vid projekten arbetar de med brukar- eller referensgrupper utan politisk representation och det som beslutas i dessa grupper tas aldrig upp i nämnden. Det finns ingen politisk detaljstyrning i Örebro.
Det är möjligt att köpa in lös konst för enprocent pengarna, men dessa ska fördelas mellan objekten. Anslaget till inköp av lös konst ingår i rambudgeten till konsthallen och kulturskolan och som verksamhetsansvarig får han själv disponera (fördela) anslaget efter behov.

Västmanland (U)
I Västerås har staben på kultur- idrotts- och fritidsnämnden begärt att få se över beslutet som antogs första gången 1976 och omformulerades 1985. Den är idag ”En pappersprodukt till intet förpliktande” menar ansvarig tjänsteman. Därför håller Västerås på att se över regelverket kring enprocent frågan och vill hellre ha ett ska än ett bör i beslutet ”men det viktiga är inte själva procentfrågan utan att det finns en klar och tydlig finansiering för konstnärlig gestaltning vid allt byggande”, säger den ansvarige och vidare att regelverket säger att byggverksamheten ska bekosta den byggnadsanknutna konsten, men att det inte blir så. Den offentliga konsten lutar sig alltför mycket mot kulturfonden som under åren bekostat det mesta av den konst som finns i staden. Ett annat problem är att kommunen inte själv bygger så mycket utan hyr in sig.

Uppsala (C)
Uppsala slopade 1 % regeln 2007. Kommunens konstansvarig har jobbat länge för att få en annan beräkningsgrund och en ny modell att arbeta efter. Procentregelns anknytning till byggnader har varit ett problem och begränsat möjligheterna att arbeta med hela stadsmiljön.
”Stadsrumsgestaltning är något att räkna med framöver”. Den nya beräkningsgrunden, kan inte säga exakt hur den räknas fram, men den ger oss mycket mer pengar idag och i år har vi 5 miljoner. Vi följer de olika byggprojekten och bestämmer själv fritt hur pengarna ska användas. Konsten tas fram i samråd med mottagarna av konsten och kulturnämnden tar det slutgiltiga beslutet.
Det byggs mycket i Uppsala och speciellt stadsförnyelse arbetet har intensifierats. ”Vi har inte märkt något av lågkonjunkturen ännu. Det är roligt att vara med nu när det finns mer pengar att röra sig med. Vi har t ex 6 miljoner i konstanslag bara till Uppsala nya Resecentrum tack vare samarbete med ex statens fastighetsverk och andra intressenter.”
Kulturnämnden ger i år ut en bok om utomhuskonsten i Uppsala.

Stockholm (A)
Haninge har tillämpat enprocentregeln sedan 1998 och avsätter 1 % av sin totala investeringsbudget till konstnärlig gestaltning. Beslutet gäller också kommunens fristående fastighetsbolag som avsätter 1 % av produktionskostnaden vid nyinvesteringar. Men det går trögt, menar handläggaren och säger att modellen vore att få ett helhetsgrepp över gestaltningen av det offentliga rummet. Ett nytt handlingsprogram med nya föreskrifter tas upp nu i vår bl a för att få övriga förvaltningar uppmärksamma på frågan och att följa den. Direktiven föreskriver att enprocentmedlen överförs till kultur- och fritidsförvaltningen utan äskande och ska användas för konstnärliga gestaltningar till byggnader, torg, parker, bostadsområden, skolgårdar och trafikmiljöer i kommunal ägo.
Ärendena hanteras i en grupp bestående av Stadsbyggnadskontoret, Parkförvaltningen och Samhällsbyggnadskontoret tillsammans med kulturenheten. Besluten tas i kultur- och fritidsnämnden och delges kommunstyrelsen och den förvaltning som berörs av beslutet.

Tyresö har ett beslut från 1960-talet, men det är inget som följts, enligt kultursekreteraren. Hon berättar också att enprocentbeslutet följdes flitigt under 70-80-talet när det byggdes mycket, men har varit godtycklig sen dess. ”Vi saknar idag arbetsrutiner och erfarenhet av dylika projekt och processer och håller nu på att ta fram nya direktiv och arbetsrutiner.” Ett samarbete har inletts med kommunens planarkitekt, kulturchefen och kultursekreteraren (med konstansvar). Planarkitekten är enligt kultursekreteraren mycket intresserad av dessa frågor vilket underlättar frågans framåtskridande. Gruppen bad Södertörns högskola att arrangera en utbildningsdag kring dessa frågor. Kursen ägde rum för en tid sedan.

Södermanland (D)
Eskilstuna tillämpar inte någon enprocentregel, men enligt konstmuseichefen ”har kultur- och fritidsförvaltningen ett bra samarbete med både chefen och landskapsarkitekten på Statsbyggnadsförvaltningen”. De har kontinuerliga möten och kultur- och fritidsförvaltningen är med i respektive byggprocess från första ritningen till färdigt bygge.
Museichefen har tillsammans med stadsbyggnadsförvaltningens tjänstemän jobbat på att få ett årligt anslag till konstnärlig gestaltning, som fritt kan användas till olika projekt. Det skulle medge bättre framförhållning och en långsiktig planering av den estetiska miljön. För ett par år sedan lades ärendet på fullmäktiges bord, men det gick inte igenom. Men de fortsätter att arbeta för det. ”Att få en årlig summa istället för objektsknuten skulle ge mer kontinuitet och frihet”, säger museichefen.
Den offentliga konsten bereds i en konstdelegation i vilken ingår två tjänstemän från kultur och fritid samt fyra politiker som representerar respektive större parti.
Kommunen har kunnat genomföra kostsamma projekt tack vare samarbete med Statens konstråd ex när det nya museet byggdes så delade kommunen och konstrådet på kostnaderna. Just nu är ett samarbete med Volvo aktuellt. Kommunen är med och finansierar men Volvo står för merparten av kostnaderna.
Kommunen har precis inrättat en ny tjänst för den offentliga konsten med uppgift att administrera kommunens konstsamling. Kommunen har tagit över länsansvaret för konsten från landstinget.
Kommunen har för ett antal år sedan tagit fram en broschyr för cykel och promenad runda bland konsten. Den ska nu uppdateras. De arbetar också på att få i stånd telefon information via en sms tjänst för uppgifter om konstverken.

Östergötland (E)
Linköping har ett beslut via kommunstyrelse och kommunfullmäktige sedan 1989 – 90 en regel om att en procent av kommunens om-, ny- och tillbyggnads kostnader ska gå till konst. Det var tidigare endast en rekommendation med följd att regeln tillämpades sporadiskt. ”Det fanns ingen konsekvent användning, men nu är den säkrad, säger chefen för Linköpings konstverksamhet och berättar vidare, ”men det är klart man måste påminna lite då och då. Det är ju inte så att någon ringer och säger, Hej Christer nu har jag en miljon här!” Konstchefen anser att beslutet om en procentregel ger bra utdelning på pengarna och att det får oväntade positiva effekter genom att även privata byggare numera vill ha konst i sina byggnader och det är tack vare att kommunen använder en procentregel. ”Jag vet t ex att de boende ibland påverkar byggherren eller så är byggherren själv intresserad av konst.”
I Linköping finns en politiskt tillsatt konstkommitté med fyra politiker. Konstchefen har regelbundna möten med gruppen för att hålla dem informerade och anser att det är viktigt att alla förslag förankras inte bara hos politiker utan också hos allmänheten. Alla förslag presenteras i konsthallen.
Enprocentpengarna är bundna till respektive projekt men konstavdelningen har alltid också ett årligt anslag till inköp av konst och tillsammans med fonder och donationer blir det för det mesta runt en halvmiljon att användas till olika projekt.
Det finns en guide till konsten som heter Skulptur i Linköping.

Västra Götaland (O)
Borås har ingen enprocentregel idag, ”men jag lägger fram frågan varje år”, säger chefen för Borås konstmuseum. Den tillämpades ända fram till början av 1990-talet, men lades ner för att det byggdes så lite. Borås konstanslag är SEK 800 000 i år varav SEK 250 000 är för museets räkning. Museichefen samarbetar med en konstkommitté som består av fem politiker som representerar sina respektive partier, stadsarkitekten och stadsträdgårdsmästaren.
Borås har precis infört ett faddersystem där varje skulptur har en egen beskyddare. Allmänheten inbjöds via lokaltidningen att anmäla sitt intresse. Idag finns en kö på 50 potentiella faddrar. Det finns 100 skulpturer. Museichefen berättar att den allmänna medieuppmärksamheten varit positiv och bidragit till att stärka konstens ställning i Borås.
I Borås finns också en receptbelagd skulpturvandring, ett skulpturstråk på 2.5 km med en skulptur per 1000m. Syftet är, utöver hälsoaspekten, att med hjälp av konst få folk att röra sig i innerstaden.

Härryda
Kommunfullmäktige beslutade 1999 att konstnärlig gestaltning av den offentliga miljön alltid ska beaktas vid kommunala byggnads- och infrastrukturprojekt.
Kommunen har ett stort ansvar för den fysiska miljön och att denna ges goda estetiska värden. En också ur estetisk synpunkt tilltalande miljö är viktig för kommuninvånarnas trivsel och välbefinnande och ökar också identifieringen med hembygden… utsmyckningen av den offentliga miljön skall alltid beaktas i kommunens byggnads- och infrastrukturprojekt, att dessa frågor skall involveras i plan och byggprocessen redan från inledningen, samt att beredningen skall ske professionellt och med en helhetssyn på projektet.”
Men det började med att de glömde konsten berättar planeringsledaren för kultur. ”Kommunen hade tagit fram en fördjupad översiktsplan, fantastiskt bra och välarbetad där fanns t o m detaljerade beskrivningar av färg på vägräcken, bänkar, skulpturala former framhölls, men ordet konst fanns ingenstans”. Hon uppmärksammade frågan och fick draghjälp av en intresserad stadsarkitekt. När omvandlingen av centrumbildningen i centralorten Mölnlycke planerades i samband med den nya översiktplanen kontaktade Härryda Statens konstråd för samarbete eftersom det gällde gestaltning av den yttre miljön.
Efter detta samarbete tog Härryda på initiativ av planeringsledaren för Kultur fram en handlingsplan för den offentliga konsten. Arbetsmodellen bygger på de erfarenheter samarbetet med Statens Konstråd gav och Härryda kommun avsätter idag 1 % av kommunens totala nettoinvesteringskostnader för konst i offentlig miljö. Budgeten följer en treårig plan men revideras varje år.
”Till en början hade vi ett politiskt hopsatt konstråd, men politikerna drog ganska snart slutsatsen att de inte hade någon funktion i gruppen.” Konstrådet idag består av planeringsledaren för kultur, stadsarkitekten, trafikchefen och fastighetschefen. De bestämmer utifrån investeringsbudgeten var det är lämpligt med konstnärlig gestaltning. Utemiljön är viktig och vi drar på lite extra där, berättar planeringschefen.
Den kommunala organisationen är uppdelad i tre sektorer, Samhällsbyggnad, Socialtjänst och Utbildning/Kultur och med två sektorer som stöder verksamhetssektorerna. Varje sektor bidrar med löpande underhåll av de konstverk som är placerade på platser och byggnader som de är ansvariga för.
Fyrbodals kommunalförbund
Fjorton kommuner bildar Fyrbodals kommunalförbund och de har i en gemensam beredningsgrupp för kultur enats om en vision. ”Fyrbodal ska skapa landets bästa system för att stödja kulturföretagande och verksamheter inom kulturområdet.”
Gruppen har ett tydligt mål för den offentliga konsten och skriver så här i sitt målprogram; ”Att medverka till att konstplaner tas fram i kommunerna som ett komplement till det kommunala strategiska arbetet med den offentliga miljön.” En gemensam projektledare har till uppgift att föra frågan framåt. Projektet startade i januari 2007 och har sen starten arrangerat ett flertal inspirationsdagar med föreläsningar. Handlingsplanen är konkret och ger kommunerna handfasta råd om vad en konstplan kan innehålla, ex rekommendationer om policy för inköp, procentregel för konstnärlig gestaltning i samband med investeringar, bildandet av konstråd och pedagogiskt arbete.
Projektledaren berättar att det nu bildats plangrupper i varje deltagande kommun. Syftet är att de ska binda sina funktioner i översiktsplanen i ett gemensamt mål där konst och kultur ska vara en naturlig del. Kommunerna ska inventera sina beslutsprocesser som har betydelse för det offentliga rummet. Helhetsbilden är viktig. Projektledaren menar att det är viktigt att förändra tänkandet till en förändrad situation. ”Vi ska med befintliga resurser förädla våra orter med hjälp av konst och integrera konsten i samhällslivet. Det finns ett stort gehör i Fyrbodalskommunalförbund för detta arbete. Alla frågor ska kretsa kring frågan Hur ska vi förädla.”
”Även beslutsprocesser ska vara vackra”, säger projektledaren.
Projektledaren understryker vikten av upphandling och menar att det borde vara regel även för den konstnärliga delen inte bara för arkitekturen i programunderlaget. Tävlingsförfarandet ökar transparensen och med allmänna presentationer av förslagen ökas medborgarnas intresse för den estetiska miljön.
Även Skaraborg och Sjuhärads kommunalförbund ska starta liknande samarbetsprojekt

Jönköping(F)
Jönköping har ett beslut om en procentregel från 1988, men med förbehållet att högst en procent ska avsättas till konst. Stadsbyggnadskontoret räknar fram underlaget och talar om vilka projekt som är aktuella, pengarna flyttas till kulturnämndens budget. Vi får en klumpsumma, den kommer inte upp till 1 % av investeringskostnaderna och jag kan inte gå bakåt och kontrollera storleken, men vi får alltid pengar när det byggs och det byggs mycket i Jönköping idag. Det följs väl inte riktigt och det är mycket gummiband i det här.
Konsthandläggaren föreslår hur pengarna fördelas mellan objekten. Kulturnämnden beslutar vid projekt som är över SEK 100 000 kr.
Numera beslutas att från procentanslaget årligen avsätta pengar till drift och skötsel av konsten.
Inför varje projekt bildas en arbetsgrupp där två politiker från kulturnämnden ingår tillsammans med tre från verksamheten. Arkitekten är med i de fall vi kommer in i ett tidigt skede i bygget.
När det gäller utomhusmiljöer händer det att stadsbyggnadskontoret avsätter pengar till konst. Om så är fallet flyttas pengarna till kulturnämnden för handläggning. Kulturnämnden väger tungt i dessa frågor, säger kultursekreteraren.
Vi har inga särskilda pengar för det pedagogiska arbetet, men ordnar visningar ett par gånger om året. Vi har också tagit fram små konstguider, små häften att delas ut. Vi har äskat pengar till att levandegöra konsten och borde ha en tjänst för det

Kalmar (H)
Kalmar tillämpar sedan flera år tillbaka en procentregel vid nybyggen och vid mer omfattande renoveringar. Kultursekreteraren säger att det fungerar rutinmässigt bra och att kulturkontoret är med från början. Hon administrerar projekten och får sakkunnig hjälp av konstkonsulenten och konstmuseet. Inga politiker är med i referensgruppen och inget politiskt slutgodkännande behövs av projekten.
När det gäller lös konst beslutas och verkställs inköpen av ett konstutskott som består av tre politiker. Inga tjänstemän deltar vid inköpen.
Kommunen arbetar aktivt med stadsmiljöfrågor där stadens estetiska värden står i fokus. Det finns ett stort intresse hos medborgarna vilket man vill ta vara på och har nyligen startat en samtalsgrupp om stadens utveckling berättar kultursekreteraren med ansvar för utvecklingsfrågor. I gruppen sitter ex konstnärer, tränare från Kalmar FF, journalister. Målet är att i översiktplanen förankra frågor om identitet och utveckling utifrån ett kulturellt perspektiv. Kulturen är med från början.
Det finns också ett samarbete med grannkommunerna runt frågan om kulturell identitet.




Kronoborg (G)
Växjö
Det finns ett beslut om en procentregel i kommunfullmäktige antaget runt millennieskiftet. Tidigare var det mer rekommendation än praxis. ”Nu fungerar det bra, men det är jag som har den övergripande kollen att det verkligen följs. Det är också beroende på de olika byggledarna. De som är konstintresserade kontaktar mig. Det har byggts mycket i Växjö de senaste åren och det är lätt att missa något, speciellt de mindre byggprojekten får passera. Symbolprojekten är lättare att gå in i, där finns tänket med från början”, berättar konsthallschefen.
I Växjö finns sedan 1996 ett Stadsmiljöråd som till en början kallades Skönhetsråd. Gruppen träffas var tredje månad och består av politiker och tjänstemän från kultur-, tekniska- och stadsbyggnadsnämnden. Gruppen har ingen beslutsrätt, men kan i ett tidigt skede diskutera projekt och kanalisera frågor vidare till sina förvaltningar. Personliga relationer spelar stor roll, skapar förtroende och underlättar samarbetet. Tekniska kontoret och jag kan ex ha en gemensam idé om att göra något i utomhusmiljön. Kan vara allt från lekpark till bättre belysning. Det gäller att tänka tvärgående, ha vidgade idéer och se hur konsten kan användas. Gruppen gör en till två inspirationsresor om året. Stadsmiljörådets syfte är att inspirera varandra och få reda på vad som är på gång så man slipper läsa om det i tidningen.
Växjö har insett värdet av offentlig konst och kommunstyrelsen har beviljat ett anslag på 1,5 miljoner till Växjö Art Site, ett årligt konstprojekt i syfte att profilera konststråk i utomhusmiljön. Startade förra året med samtida svensk konst. Årets tema är internationellt och samarbete sker med gruppen Inges idé.
”Folk blir mer och mer engagerade och från konsthallen gör vi pedagogiska instick i stadsmiljön. Vi skapar berättelser i staden utifrån ett helhetsperspektiv och försöker nu få loss pengar så att vi kan utveckla det här arbetet.”

Region Halland (N)
Halmstad avsätter 0,5 % av den projekterade byggkostnaden för konstnärlig gestaltning enligt beslut i kommunstyrelsen. Industriområden inbegrips inte i beslutet. Den anslagna summan kan användas till fast utsmyckning eller till inköp av lös konst. Det är runt 30 projekt på gång nu och kostnadsnivåerna är allt från 20 000 till 1,4 miljoner. Pengarna är bundna till respektive byggobjekt men flyttas över och administreras av kultur- och fritidskontoret. Rutinerna fungerar bra enligt, handläggaren. Kommunen har ett nära samarbete med fastighetskontoret och deras projektledare. De träffas ett par gånger om året för att få en övergripande bild av byggprojekt som är på gång. Däremellan har de fortlöpande kontakter via e-post och telefon. Det kommunala bostadsbolaget omfattas inte av procentregeln däremot sponsrar de Mjellby konstgård.
Referensgruppen, som är konstnärligt rådgivande för hantering av objekten, består av företrädare för kommunens konstinstitutioner; Mjellby konstgård, Stadsgalleriet och Norreport.
Halmstad disponerar också ett anslag till inköp av lös konst, men inga särskilda pengar till gestaltning av stadsmiljön, för att avhjälpa detta har de beslutat att under en två års tid endast köpa större verk för utomhusmiljöer istället för mindre verk.


Blekinge (K)
Karlskrona har ett politiskt beslut från 1998 att avsätta 1 % till konstnärlig gestaltning vid kommunens byggprojekt. ”Vi väljer att formulera det som 1% målet och ej "regeln" då vi ej har möjlighet att följa upp och kontrollera en "regel". Summan tas på respektive byggprojekt. Kulturförvaltningen har som ansvar att vara kontaktperson mot Tekniska förvaltningen för att bevaka att pengar slussas från tekniska till kulturen.” Anslaget flyttas över till och administreras av kulturförvaltningen.
Vad gäller projektledning kring konstärlig gestaltning så tar gruppen ibland in extern person som då arvoderas med 1 % av den avsatta summan. Målet är att så stor del som möjligt av pengarna ska gå direkt till konstnären. Ett annat mål är att uppmana och informera privata byggherrar och entreprenörer om 1% målet och hur man går tillväga.

Region Skåne (M)
Malmö stad har fastställt i kommunfullmäktige 1997 regler för offentlig utsmyckning. Beslutet rekommenderar att vid ny- och ombyggnader ”bör i genomsnitt 1,5 % av kostnaden avsättas för konstnärlig utsmyckning”. Kulturnämnden har ansvaret.
”Men det fungerar absolut inte i praktiken, enligt konstsekreteraren . Frågan har ingen politisk prioritet och vi har ingen plats organisatoriskt att arbeta med detta. Men informella strukturer kan göra att det fungerar och hon nämner speciellt Gatukontoret där chefen är intresserad och att de gör mycket på sin budget.
Ett problem, enlig kultursekreteraren är att det står i ramverket att kostnaden ska betalas över hyran av kommunal förvaltning eller extern hyresgäst med konsekvensen att ingen vill betala extra för konst.
Offentlig utsmyckning i Stadsmiljön diskuteras fortlöpande i en referensgrupp som består av Kulturdirektören, Konsthallen, Konstmuseet, Stadsträdgårdsmästaren och Stadsarkitekten. Gruppen träffas ungefär varannan månad. Det är inte ovanligt att referensgruppens förslag antas i kulturnämnden men avslås i fullmäktige. Politisk klåfingrighet, säger kultursekreteraren. Chefsgruppen är inte operativ och det finns ingen ansvarig tjänsteman. Det saknas helt enkelt organisation för uppgiften, säger kultursekreteraren.
Lund
I Lund avsätts 2 % av entreprenadkostnaden till konstnärlig gestaltning vilket också gäller vid större ombyggnader. En halv procent sätts av till en renoveringsfond. Besluten är antagna i kommunfullmäktige och de följs utan problem. Pengarna är bundna till respektive byggnad.
Konsthallschefen har regelbundna möten med Lundafastigheter, som står för kommunens byggprojekt, och eftersom det alltid är något projekt på gång hålls hon kontinuerligt informerad också om kommande byggen. Den konstnärliga gestaltningen arbetas fram i en projektgrupp med konsthallschefen, arkitekt, konstnär och mottagare.
För inköp av lös konst disponerar konsthallschefen ett särskilt årligt anslag. Hon har beslutande rätt och samarbetar med tre politiker i en referensgrupp. Dessa hålls fortlöpande informerade om pågående projekt.
Det finns inga allmänna anslag till utemiljön som parker eller torg.
Det pedagogiska arbetet har ökat den senaste tiden och vi träffar brukarna mer och mer för att informera om konsten. Det är speciellt viktigt i de fall det rör sig om människornas livsmiljö exempelvis i ett handikappboende.


Sammanfattning
Enprocentregeln är en långlivad kreativ beräkningsmetod med över 70 år på nacken i syfte att frigöra pengar till konstnärlig utsmyckning och med ändamålet att estetiskt berika våra gemensamma offentliga livsmiljöer.

Statens tillämpning av procentregeln har med åren kommit att användas som vägledning och modell också för många av landets kommuner. I min undersökningsgrupp är de tidigaste från 1960-talet. Ett par kommuner har dragit in procentanslaget av besparingsskäl med följden att konsten på det hela taget inte uppmärksammas vid kommunala byggprojekt.

Vid min webbundersökning framgick att de flesta kommuner har, om inte ett procentmål, ett öronmärkt anslag för inköp av lös konst i sin kulturbudget. Den ekonomiska spännvidden är stor, det kan röra sig om allt från några tusen lappar till miljonbelopp.

Enprocentregeln ledsagas inte av en given arbetsmodell eftersom det aldrig funnits någon sådan. Regeln i sig är bara en ekonomisk princip och min undersökning visar på mångfalden i sättet att använda den och de olika lösningarna kommer sig framför allt av att varje kommun organiserar sina verksamheter på det sätt de tycker är lämpligast. Det finns ingen föreskriven gemensam organisationsmodell. Hemsidornas olika utseende ger också de en bra inblick i de varierande organisationsmodellerna. Intressant att notera är också den omväxlande titulaturen på de tjänstemän som handlägger konstärendena.

De som tillämpar procentregeln i min undersökningsgrupp har ett politiskt beslut att stödja sig på, men att den efterlevs är inte lika självklart. Det beror på att ”den inte är tvingande”, det är en ”rekommendation”, den är ett ”mål” inte en ”regel”. Med reservationer av detta slag och med otydliga riktlinjer för genomförandet blir användningen därefter - godtycklig.
Kommentarerna tyder på att besluten inte är förankrade i den förvaltning som har det ekonomiska ansvaret för kommunens byggprojekt, oftast den tekniska förvaltningen. Föresatserna blir politiskt isolerade inom kulturområdet utan krav på motprestation från den tekniska sidan. Kulturtjänstemännen har vant sig vid att göra påstötningar för att få det att fungera och tillämpningen vilar helt och hållet på dem.
De flesta av mina intervjuobjekt i undersökningsmaterialet har ett totalansvar för sin kommuns konstfrågor vari också i flera fall finns en konsthall att ansvara för. Arbetsbördan blir redan där stor för den enskilde tjänstemannen och möjligheten att utöver det följa upp kommunens byggprojekt blir näst intill omöjligt. Utan resurser, direktiv eller politisk prioritet blir uppgiften i det långa loppet omöjlig att hantera i praktiken.

När de politiska besluten fungerar utan påstötningar kan man se ett väl fungerande samarbete mellan kultur och teknik, som bygger på en väl förankrad gemensam organisation och stor tydlighet i hanteringen av beslutet. I vissa fall finns det mer informella strukturer som får det att fungera och som mer bygger på gott samarbetsklimat mellan enskilda tjänstemän, än en väl fungerande organisation.

De estetiska värdenas ökade innebörd i samhällsplaneringen och ett allt större intresse för kvalitetsbegreppet i livsmiljön har fått ett par kommuner att slopa idén om en procentprincip med motiveringen att den varit mer hinder än frihet i arbetet med gestaltning av det offentliga rummet ”… är lite otidsenlig, omodern” och framhåller att de nu får ett bättre helhetsgrepp över stadsrummets konstnärliga gestaltning. ”Stadsrumsgestaltning är något att räkna med framöver”.
Ett annat tecken på att konst- och kulturmiljöfrågor fått ökad betydelse är att några kommuner just nu ser över, eller har precis landsatt, nya principer och riktlinjer för att få en mer samtida användning av procentregeln.

Vad gäller själva beräkningsgrunderna varierar procenttalet från 0.5 % till 2 %, av byggkostnaden vid ny- och ombyggnad. Det ekonomiska underlaget räknas fram av de byggansvariga förvaltningarna och det är givetvis svårt för de konstansvariga att kontrollera utfallet. Några har begränsningen att regeln inte tillämpas vid projekt som understiger fem miljoner. I övrigt varierar beräkningsgrunderna i allt från kommunens totala exploateringsbudget eller investeringsbudget till entreprenadkostnader och totala nettoinvesteringar och infrastrukturprojekt. Matematikens betydelse belyses bokstavligen i följande citat; ”… men det viktiga är inte själva procentfrågan utan att det finns en klar och tydlig finansiering för konstnärlig gestaltning…”.

När procentmålet alltför strikt utgår från normens koppling till den byggnad som genererat pengarna är den som svagast eftersom den inte ger svängrum att använda anslaget i stadsmiljön i stort. För sådana projekt är man hänvisad till det allmänna konstinköpsanslaget eller till separata äskanden vid behov.

De kommuner som tillämpar en mer övergripande beräkningsmodell, ex kommunens totala exploateringsbudget där också infrastrukturprojekt ingår, ger bättre helhetsgrepp vid planeringen av hela stadsmiljön och frihet att avgöra var den konstnärliga gestaltningen gör störst insats. I den här typen av beräkningsmodell finns det också fungerande arbetsgrupper där tjänstemän och sakkunniga har stor frihet och förtroende att handlägga konstfrågorna. Den ekonomiska friheten ger också stora möjligheter till samarbete med andra intressenter och med delat ekonomiskt ansvar kan kommunen (medborgarna) få ut mycket mer.

De pedagogiska åtgärderna ligger fortfarande i träda och stannar i de flesta fall vid utgivning av guider och broschyrer. Sammantaget kan sägas att de pedagogiska insatserna startar när allt är klart. I framtiden väntar en stor pedagogisk utmaning för kommunerna; att kommunicera konsten med allmänheten från första skiss via spadtag till färdigt verk.

Det är tänkvärt att avslutningsvis nämna att kommunerna inte är lagenligt skyldiga att bedriva kulturverksamhet överhuvudtaget . Kulturområdet faller under beteckningen frivilliga åtaganden och det kan i sammanhanget vara intressant att veta att exempelvis många av våra kommuners kulturnämnder bara funnits drygt trettio år. Kulturens allmänt svaga ställning i politiken illustreras tydligt i samhällsekonomin där kommunernas totala kulturutgifter bara är ca 2,5 % av deras totala nettokostnader. Statens kulturutgifter är ännu lägre de är under 1 procent av ”statsbudgetens utfall”. Trots att det i den allmänna samhällsplaneringen under flera år mer och mer framhållits hur betydelsefull kulturen och den estetiska faktorn är för tillväxt, attraktionskraft och medborgarnas välbefinnande syns det inte i samhällsekonomin.

Kommunerna, speciellt de mindre, kan få draghjälp genom olika samverkansprojekt med ex Statens konstråd, landstingen och de regionala kommunalförbunden. Och det finns potential också i samarbetsformer mellan kommunerna, ex i projektet Konstvägen Sju Älvar en idé som startade redan 1965 som ett vägförbättringsprojekt med målet att skapa en attraktiv turistled. Vägen har numera sedan ett tiotal år tillbaka berikats med konstverk som finansierats bland annat med hjälp av EU och kommunerna har bildat en förening för att få en plattform för fortsatt arbete.

Fyrbodalskommunalförbund är ett bra exempel på hur man genom samarbete kan införliva även små kommuner, med lågt invånarantal och begränsade skatteintäkter, i medvetenhet om den estetiska faktorn vid gestaltning av den yttre miljön. Projektledaren i detta arbete betonar särskilt beslutsprocesserna, som vi ju har märkt är en svag länk i många av de kommuner som ingår i undersökningsgruppen. För att även små kommuner ska lyckas, trots klena ekonomier, med att få in konst och kultur i sin samhällsplanering krävs att man utgår från det man har. ”Vi ska med befintliga resurser förädla våra orter med hjälp av konst och integrera konsten i samhällslivet.” Det ska bli intressant att följa Fyrbodals arbete i framtiden och se när ord blir till handling.




N I C E - NETWORK IN CULTURE
Gunhild Stensmyr
Grönadalsvägen 3, Skäret
SE 260 41 Nyhamnsläge
Tel:
Fax:
Mobil:
E-post:
+46 42 34 61 69
+46 42 34 61 67
+46 709 94 08 48
gunhild.stensmyr@nicenetwork.se